Aktuellt Nytt vinterkrypin för pingviner (december 2012)  Humboltpingvinerna i Slottsskogen har fått ett nytt och mer naturtroget vinterkrypin. Med klippformationer av konstmaterial att klättra på och speja ifrån och växter med sydamerikanskt ursprung, har de fått en inomhusmiljö som bättre liknar deras naturliga hemvister i Chile och Peru.
Humboltpingvinerna är inte förtjusta i Sveriges kalla vinterklimat. De klarar kyla och snö men tycker inte om när dammen fryser till. I år har de fått en ny inomhusmiljö i det gamla fågelhuset i Slottsskogen. - Hela utrymmet är renoverat, golvet har fått en grå färg och runt de två poolerna har pingvinerna fått ett mer naturtroget landskap med berg och klippor som påminner om Humboltpingvinens naturliga, karga miljö, berättar Katrin Hansson, djurparksföreståndare i Slottsskogen. Lättare att komma upp och hålla rent Den nya inomhusmiljön har inte bara ett mer naturtroget utseende, den underlättar även på olika sätt, både för pingvinerna och för djurvårdarna. Bland annat är det mycket lättare att hålla rent. - Det gör skillnad för oss, eftersom vi gör rent utrymmet två gånger om dagen. Den nya formen på bergen gör det lättare för de unga fåglarna att ta sig upp. De vuxna hoppar upp ur vattnet. Om pingvinerna vill komma undan nyfikna blickar, kan de dra sig undan bakom en av bergsformationerna, säger Katrin Hansson. Rum för variation Humboltpingvinerna har ett utrymme som de kan gå in i året runt och det finns fortfarande kvar. Även detta har ändrats med ett annat stenmaterial som underlag, till den häckningsplats som byggts upp. Detta rum är pingvinernas privata och ostörda rum och här håller nu de flesta av pingvinerna till. Det är parningsdags runt juletid och pingvinerna boar in sig och skapar reden av stenar och blåbärsris. - Den nya inomhusmiljön som vi har skapat är bättre anpassad efter deras behov. I den yttersta poolen tvättar de sig. Området runt den är kargt med klippor och sandliknande underlag. Vid den innersta poolen, där de äter, finns även lite växter från västra Sydamerika som vi fått från Botaniska. Båda varianterna finns i deras naturliga miljö, säger Sara Gustavsson, djurvårdare i Slottsskogen. Resedagbok från volontärarbete i Peru (september 2012)  Punta San Juan reserv i Peru håller den största kolonin av Humboldtpingviner, ca 40 % av hela landets population. Här lever också sydamerikanska sjölejon och pälssälar och flera sjöfåglar som producerar guano. Guano har brutits, samlats och används för flera ändamål i århundraden. Fortfarande har guano stort värde och vid dessa tillfällen bärgas enorma mängder av guano. Humboldtpingvinen räknas inte till en av de arter som producerar guano (det gör de arter av skarv, tärnor, måsar, pelikan och sulor som lever i Peru) men den är en av arter som påverkas negativt av denna ’harvest’ tillsammans med sjölejon och pälssälar.
Sedan 2001 har man i samarbete mellan WCS (Wildlife conservation society) och de peruanska myndigheterna gjort ett försök att skydda djuren under guano skördarna. Detta med hjälp av peruanska studenter och branschfolk från amerikanska och europeiska djurparker. Kolmårdens Insamlings Stiftelse letade efter ett bra Humboldtprojekt och bestämde sig för att stödja genom att skicka personal som volontärer till detta. Förutom att betala alla omkostnader för två personer så stödjer man även de Peruanska studenternas omkostnader. Läs Sunna Edbergs resedagbok Ryska vargvalpar har kommit till Sverige (26 juni 2012) Sent på kvällen 25 juni anlände fyra vargvalpar från en rysk djurpark till Sverige. De ska ingå i djurparkernas avelsprogram och deras avkommor kan så småningom hjälpa till att minska inaveln i den svenska vargstammen. Vargvalparna kommer från en rysk djurpark och har vildfödda föräldrar. Det är fyra valpar, två tikar och två hanar som är sex veckor gamla. Valparna diar inte längre. De isoleras först på Skånes djurpark men kommer framöver att placeras ut på olika djurparker för att bilda par med andra djurparksvargar. De ryska vargarna kommer aldrig att släppas ut i det fria. Valparna kan tillföra nya gener till den vilda vargstammen i Sverige. Det är i så fall avkommor till de ryska valparna som kan sättas ut när de är högst två veckor gamla i vilda vargars lyor. Då fostras valparna av vilda vargpar. Ingen valpflytt i vår men samarbetet med Ryssland intensifieras (29 mars 2012) På grund av den milda vintern har Naturvårdsverkets team inte kunnat märka några vargtikar i de områden som länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer har pekat ut som lämpliga för utsättning av vargvalpar från djurparker. Det gör att det inte går att genomföra en valputsättning i vår eftersom märkta vargtikar är en förutsättning. Istället förbereds en inflyttning av unga djurparksvargar från Ryssland till svenska djurparker. Bristen på snö i de utpekade utsättningsområdena har försvårat för Naturvårdsverkets märkarteam. Nu är det för sent för att kunna genomföra märkningar både på grund av snöbristen men också av etiska skäl då vi inte vill påverka tiken under hennes dräktighet. Tikens märkningshalsband indikerar när hon föder sina valpar och var lyan ligger. Den informationen är nödvändig för att kunna genomföra en utflyttning av valpar. På grund av detta och att tikarna sannolikt är dräktiga så avbryter Naturvårdsverket och Jordbruksverket arbetet med att flytta djurparksvalpar i vår. Ryska valpar till svenska djurparker. Enligt regeringens uppdrag att genetiskt förstärka vargstammen fortsätter nu Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Svenska Djurparksföreningen att planera för att flytta över ryska djurparksvalpar till svenska djurparker senare i vår. Kontakter kommer åter att tas med de ryska myndigheterna för att lösa alla praktiska frågor med tillstånd, smittskydd och transporter. Just nu undersöker man möjligheten att få tag i nya avelsdjur, så kallade ”founders”, från Ryssland och det blir i så fall sannolikt månadsgamla valpar. Valparna får växa upp i svenska djurparker, för att sedan sättas ihop till lämpliga avelspar. Tanken är att i framtiden sätta ut valpar efter dessa avelspar till vilda vargars lyor i syfte att genetiskt förstärka vargstammen. Genetisk förstärkning på ett smittskyddssäkert sätt. I myndigheternas uppdrag ingår att genomföra den genetiska förstärkningen på ett smittskyddsmässigt säkert sätt. Vargarna i de ryska djurparkerna är hälsokontrollerade. Vi ställer tydliga krav på avsändaranläggningen innan vargar kan importeras. Uppdraget om genetisk förstärkning Enligt den svenska rovdjurspolitiken ska en genetisk förstärkning av den svenska vargstammen genomföras med högst 20 vargar till och med 2014. Det regeringsuppdrag om genetisk förstärkning som Naturvårdsverket och Jordbruksverket har varar till slutet av 2012. Med en genetisk förstärkning kan vargstammens storlek hållas på en lägre nivå än om den är inavlad. En inavlad vargstam behöver enligt forskarna vara mycket större än en vargstam med en genetisk variation för att vara livskraftig. Om Sverige har en vargstam med liten inavel så behövs ett antal hundra vargar. Är vargstammen inavlad behövs mycket fler för att den ska vara livskraftig på lång sikt. Stammen behöver vara livskraftig och ha uppnått gynnsam bevarandestatus för att vi ska kunna förvalta den på det sätt vi önskar i Sverige. I en delredovisning 2011 anger Rovdjursutredningen att vargens bevarandestatus inte är gynnsam i Sverige. Målsättningen är att minska inavelsgraden från dagens cirka 30 procent till under 10 procent. Som ett provisoriskt referensvärde för den svenska delen av det skandinaviska vargbeståndet föreslår utredningen 450 vargar. Ny lag kan stoppa utsättning av vargvalpar (15 februari 2012) En ny lag kan sätta stopp för försöken att placera ut vargvalpar från djurparker. Både markägare och innehavare av jakträtten måste godkänna en utplacering. Planerna på utsättning av vargvalpar från djurparker har kommit ganska långt. Naturvårdsverket ska förse ett antal vargtikar i Mellansverige med sändare. Det ingår i förberedelserna innan vargvalparna kan placeras ut. Men Naturvårdsverket kan inte själv bestämma var dessa vargvalpar ska placeras. En ny lag säger nämligen att både markägare och jakträttsinnehavare ska säga ja till utplacering innan den kan ske. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att flytta vargar, men risken är att projektet nu inte kan fortsätta om markägare eller jakträttsinnehavare säger nej. Djurparksföreningen säger ja till utsättning av varg (15 februari 2012) Det är ok att sätta ut vargvalpar från djurparker i det vilda tycker Svenska Djurparksföreningen och det handlar inte om att att det inte handlar om att öka vargstammen, meningen med utsättning av djurparksvalpar är att stammen ska bli friskare. Går allt enligt planerna kan de första vargvalparna sättas ut redan i år. Djurparksföreningen tog beslutet vid ett möte i förra veckan. Det är dock ett antal kriterier som ska vara uppfyllda för att vargvalpar ska komma ut till vilda föräldrar. Redan tidigt i vargdiskussionen har Svenska Djurparksföreningen krävt att de nya valparna ska skyddas mot jakt. Det måste också finnas lokal förankring för att sätta ut valpar. Vargvalparnas födelsedatum är också viktigt. Valparna från djurparken ska var yngre än de vilda valparna, men inte yngre än åtta dygn. Anledningen är att de vilda valparna annars hunnit utvecklas för mycket och konkurrerar ut de valpar som satts ut. Vargtikar förses med sändare - del av uppdraget att genetiskt förstärka vargstammen (18 januari 2012) Syftet att förse vilda vargtikar med sändare är att förbereda för flytt av vargvalpar från djurparker till vilda vargars revir. Att förse tikar med sändare ingår i förberedelserna för att kunna sätta ut valpar från vargar i djurparker senare i vår. Arbetet ingår i Naturvårdsverkets arbete med att genetiskt förstärka den svenska vargstammen. Därför påbörjar nu Naturvårdsverket arbetet med att förse vilda vargtikar i Mellansverige med sändare. De tikar som kan bli aktuella som fosterföräldrar behöver ha en sändare så att man kan se när de fött sina valpar. När tiken fått valpar är det dags att placera ut fostervalparna så att de tidigt ingår i tikens valpkull. - Att sätta ut valpar till vilda vargtikar är ett sätt att få in nya gener i den svenska vargstammen. Under 2011 så genomförde Djurparksföreningen ett försök med att sätta ut fostervalpar till vargtikar i djurparker. Försöket slog väl ut. Tikarna accepterade fostervalparna och därför planerar vi nu för att sätta ut valpar från djurparker till vilda vargtikar, säger Helene Lindahl Vik, projektledare för arbetet med att genetiskt förstärka vargstammen. Val av lämpliga vargrevir För att arbetet med att sätta ut vargvalpar från djurparker ska kunna genomföras har Länsstyrelserna i Mellansverige har fått ett uppdrag av regeringen att peka ut två lämpliga vargrevir vardera dit djurparksvalpar kan flyttas. Val av revir ska vara klart senast den 31 mars 2012 och ska då rapporteras till Naturvårdsverket. - Att tiken i reviret har en sändare är ett kriterium för länsstyrelsernas urval av revir, säger Helene Lindahl Vik, projektledare för uppdraget. Så här går det till Arbetet med att förse vargtikar med sändare genomförs i Naturvårdsverkets regi. Parallellt pågår arbetet med att sändarförse de vargar som forskarna inom det skandinaviska vargforskningsprojektet Skandulv använder för sina forskningsprojekt. Vargarna spåras med stöd av länsstyrelsen i det aktuella länet. Därefter sövs de och förses med sändare. Naturvårdsverket kan sedan följa vargarna och på så sätt se när de fått egna valpar och när det är dags för att placera ut fostervalparna. Försök med flytt av vargvalpar slog väl ut (15 september 2011) Försöket att flytta vargvalpar mellan olika kullar i skandinaviska djurparker har slagit väl ut. Svenska Djurparksföreningen (SDF) kan därför rekommendera metoden att flytta djurparksvalpar till vilda fosterföräldrar för att förstärka den vilda vargstammens genetiska status. Rapporten bildar underlag till Jordbruksverkets, Naturvårdsverkets och SDF:s planering för att kunna sätta ut djurparksvalpar i vilda vargars lyor under 2012. Försöken har pågått under våren och sommaren i Järvzoo och Orsa Björnpark i Sverige samt Namsskogans Familiepark och Polar Zoo i Norge. Vid dessa anläggningar har fostervalpar lagts till i de befintliga vargkullarna. – En viss dödlighet är normalt såväl i djurparkskullar som i vilda valpkullar, men i försöket har fostervalparna haft minst lika god överlevnad som tikarnas egna valpar. Totalt ingår 43 valpar i försöket och av dessa har två fostervalpar och tretton av tikarnas egna valpar dött. – En hel kull med tio valpar, inklusive de två fostervalparna, försvann under den första levnadsmånaden. Tiken har även tidigare år förlorat egna valpkullar. Sannolikt beror detta på stress hos tiken efter en störning i lyan. Fostervalparna har hävdat sig väl i alla de andra kullarna, även med en åldersskillnad på upp till åtta dygn. — I Järvzoos fosterkull, där fostervalparna är 8 dagar yngre än tikens egna valpar, kunde vi konstatera att de till en början hade svårt att konkurrera om tikens spenar. När valparna vägdes tolv dagar efter iläggningen hade de bara ökat 17 procent i vikt, medan deras biologiska syskon i den avlämnande kullen hade ökat 58 procent. Efter ytterligare tio dagar hade deras tillväxt förbättrats, även om de fortfarande var mindre än sina äldre fostersyskon. I dag tycks dock fostervalparna i Järvzoo ha kommit ikapp och de hävdar sig väl i konkurrensen i flocken. Utsättning av valpar 2012? Om djurparksvalpar ska sättas ut i vilda lyor, så är dock skyddet av dessa valpar helt avgörande för djurparkernas engagemang. – SDF´s bestämda uppfattning är att valparna ska skyddas inom det område där de satts ut fram till att de eventuellt lämnar reviret. Det kan röra sig om mer än ett år och reviret bör då helt undantas från eventuell jakt. Djurparksvalparna bör även skyddas tills de haft möjlighet att reproducera sig — vilket kan ske först vid 2 års ålder — annars uppnås inte syftet att tillföra nya gener till den vilda populationen. Viktig kunskap inför fortsättningen. Det har inte genomförts liknande försök med skandinaviska vargar tidigare så kunskapen från projektet är viktig inför fortsättningen. Flytt av vargvalpar går bra (30 juni 2011) Försöket att stärka vargstammen genom att flytta valpar mellan de svenska djurparkerna har fungerat över förväntan, de första resultaten tyder på det. Utanför lyorna där fostervalpar lagts in har kamerorna satts upp som visade att tikarna kom tillbaka ganska snabbt och hämtade valparna. Det här visar att det faktiskt fungerar, åtminstone i det första steget, säger Inger Scharis som är samordnare för projektet. Man ska inte dra några förhastade slutsatser ännu, för man är ju mitt inne i försöket. Men tikarna har inte diskriminerat fostervalparna, konstaterar Inger Scharis, som också berättar om att testet har fungerat bra trots åldersskillnad mellan valparna på vissa håll. Vid Järvzoo var fostervalparna åtta dagar yngre än tikens egna valpar, och då hade fostervalparna svårt att konkurrera med de äldre om tikens mjölk till en början. En mätning som gjordes tolv dagar efter att de lagts hos tiken visade att fostervalparna bara hade ökat 17 procent i vikt, medan de äldre valparna gick upp 58 procent. Men när de vägdes tio dagar senare hade fostervalparnas tillväxt förbättrats. Det här testet kan nu komma att bli Regeringens svar på EU-kommissionens fråga vad Sverige ska göra för att stärka vargstammen genetiskt. Redan nästa år skulle metoden kunna börja användas i det vilda. I så fall bör man göra det när valparna föds nästa år i april, maj, säger Inger Scharis, som inte törs sia om sannolikheten för att testet kommer användas i det vilda. Omflyttning av vargvalpar mellan djurparker (27 maj 2011) Svenska Djurparksföreningen har genomfört omflyttning av vargvalpar mellan olika kullar i djurparker. Den första skedde den 23 maj och gick från Nordens Ark och till Orsa Björnpark och den sista skedde mellan två lyor i Järvzoo. Däremellan flyttades valpar mellan tre norska djurparker. Flyttarna är en del i det testprojekt som är en förberedelse för en eventuell utsättning av djurparksvalpar i vilda vargars lyor under 2012. Syftet med detta är att stärka den svenska vargstammen genetiskt. – Hittills har arbetet gått som planerat. Flytten från Nordens Ark till Orsa Björnpark skedde med bil. Valparna, en hane och en tik, var fem dygn gamla och låg i en liten transportbox med filtar och värmeflaskor under transporten. Tiken i Orsa bytte oväntat inte lya när de nya valparna hade satts in, utan lät alla valparna stanna kvar i den lya som hon grävde några dagar innan hon födde sina valpar. Djurparkens personal kommer därför att kontrollera lyan igen om några dagar, för att försäkra sig om att fostervalparna har blivit accepterade, säger Mats Amundin, projektledare och stambokförare i Svenska Djurparksföreningens vargprogram. Två flockar i Järvzoo I Järvzoo finns två flockar och valpar flyttades mellan dessa. Här var det en veckas åldersskillnad mellan valparna, så fostervalparna var betydligt mindre än sina styvsyskon. Alla omflyttningarna gick enligt plan. Valparna låg under bar himmel i en liten försänkning, så här kan den åtelkamera, som sattes upp, förhoppningsvis registrera hur tiken reagerar på tillökningen i kullen. Här är det stor sannolikhet att hon flyttar valparna till en av sina många alternativa lyor. Försöken ingår i ett regeringsuppdrag Regeringen har uppdragit åt Naturvårdsverket och Jordbruksverket att inleda arbetet med aktiva åtgärder för att genetiskt förstärka vargstammen i Sverige. Ett led i detta arbete kan bli att utplantera späda vargvalpar från nordiska djurparker i vilda vargars lyor, s.k. cross-fostering, vilket i så fall planeras att ske våren 2012. Svenska Djurparksföreningen (SDF) föreslog i sitt remissvar att kontrollerade försök med omflyttning av valpar mellan djurparker görs under våren 2011 som en förberedelse till detta. Jordbruksverket och Naturvårdsverket gav SDF i uppdrag att genomföra sådana försök i samråd med Grimsö Forskningsstation SLU, Stockholms Universitet och berörda djurparker i Sverige och Norge. Vilda vargar föder tidigare – Syftet är att undersöka tikens acceptans av fostervalpar, för att se om det fungerar hos Euroasiatisk varg. En viktig faktor att undersök är hur åldersskillnad mellan fostervalpar och tikens egna valpar påverkar. De vilda vargarna föder nämligen betydligt tidigare än djurparksvargarna, säger Mats Amundin. Svenska och norska djurparker I år har det fötts sju vargkullar i sex skandinaviska djurparker. Det är tre norska djurparker – Kristiansand Dyrepark, Namsskogans Familiepark och Polar Zoo – och de tre svenska djurparkerna Nordens Ark, Orsa Björnpark och Järvzoo. – Tidigare amerikanska studier av cross-fostering hos rödvarg och prärievarg visar att valparnas överlevnad är mycket god. Rödvargsvalparna flyttades före sju dagars ålder och 100 procent av fostervalparna överlevde, berättar Inger Scharis, samordnare för projektet, som genomför detta som sitt mastersarbete vid Linköpings universitet. Så går flytten till Valparna hämtas i en djurpark och lämnas i en annan, så att varje tik endast utsätts för en störning i lyan. Valparna kontrolleras av respektive djurparks veterinär, och vägs och märks med mikrochips. Innan fostervalparna läggs in i lyan, gnider man in lite urin från de andra valparna så att de får samma doft. – Om någon fostervalp inte skulle bli accepterad av tiken finns beredskap att flaskuppföda den i Kolmårdens Djurpark, säger Inger Scharis. Förberedelser för utsättning av vargvalpar från svenska djurparker (12 april 2011) Vargvalpar från svenska djurparker kan ge den vilda vargstammen i Sverige ett värdefullt genetiskt tillskott. Svenska djurparksföreningen är beredd att aktivt hjälpa myndigheterna i arbetet med valputsättning. Arbete pågår med förberedelser för en säker utsättning samt analys av hur stort det genetiska tillskottet kan bli från svenska djurparker. Målet är att utsättning ska kunna ske våren 2012. Jordbruksverket och Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att stärka den svenska vargstammen genetiskt genom att högst 20 vargar som inte är släkt med svenska vilda vargar sätts ut under de närmaste fem åren. Bakgrunden till uppdraget är problem med inavel i den svenska vargstammen. För att stammen ska kunna överleva på lång sikt behövs en genetisk förstärkning. Det totala antalet ska dock fortfarande inte överstiga taket på 210 vargar i landet. Utsättning av valpar i vilda vargars lyor Ett första konkret resultat av arbetet med uppdraget var att Naturvårdsverket i mitten av mars lät flytta en naturligt invandrad varg från Jämtland till Örebro län. Arbetet pågår parallellt med flera olika metoder. En av dessa handlar om utsättning av valpar från djurparker i vilda vargars lyor. Tre uppdrag till Svenska djurparksföreningen För att utsättningen av valpar från djurparker ska bli framgångsrik och att valparna på bästa sätt ska bidra till en genetisk förstärkning av vargstammen genomförs under året vissa förberedelser och analyser. Målet är att utsättning ska ske våren 2012. Jordbruksverket och Svenska djurparksföreningen är överens om att samverka och Jordbruksverket har gett föreningen tre uppdrag: •Genomföra provflyttningar av vargvalpar mellan djurparker, samt följa upp och utvärdera dessa. •Analysera hur stort det genetiska tillskottet till den vilda vargstammen kan bli från svenska djurparker och planera avelsarbete som kan öka detta tillskott. •Säkerställa att det inte förekommer hundgener i djurparksvargar som har härkomst från Baltikum. Provflyttning viktig del av förberedelserna – Provflyttningarna av valpar är en viktig del av förberedelserna, eftersom födelsetidpunkten för vilda valpar och djurparksvalpar skiljer sig åt. Vi måste se att tikarna accepterar valpar med olika ålder för att kunna ha framgång vid utsättning till det vilda. Orimlig förhoppning till djurparksvargar (2 december 2010).png "Vargvalpar, foto Thomas Lind") Den 1 december redovisade Naturvårdsverket sitt regeringsuppdrag om hur den svenska vargstammen ska förstärkas genetiskt genom utsättning av obesläktade vargar. Ett förslag som bedöms som möjligt är utsättning av vargvalpar från svenska djurparker. Regeringen har, bland annat i brev till EU-kommissionen, meddelat att man bedömer det som möjligt att sätta ut djurparksvargar redan våren 2011. Svenska Djurparksföreningen vill med anledning av detta påtala följande: De svenska djurparkerna är självfallet beredda att bidra till en livskraftig svensk vargstam, och vi utesluter inte att utsättning av djurparksfödda vargvalpar kan vara en kompletterande metod att åstadkomma detta. Vi bedömer det dock som osannolikt att det skulle kunna ske redan nästa år, och vi vill understryka att denna snäva tidsplan inte har förankrats hos oss. Det är vidare viktigt att utsättningsprojekt förankras lokalt på ett bra sätt. Vi vill inte att våra djur ska medverka till att konflikterna och polariseringen kring vargfrågan ökar, vilket skulle kunna bli fallet om utsättningar genomförs under tidspress. Enligt Naturvårdsverkets bedömning behövs 1 – 2 år för lokala förankringsprocesser kring utsättning av vargar. En metod att genetiskt förstärka den vilda vargstammen i landet kan vara att utnyttja valpar födda i svenska djurparker. Om detta ska vara en försvarbar användning av det genetiska kapital valparna representerar måste det finnas rimliga garantier för att de inte skjuts i eventuellt kommande licensjakter innan de hinner reproducera sig. Det problemet behandlas inte alls i det förslag Naturvårdsverket nu presenterat. Vad gäller utsättning av vargvalpar finns ytterligare specifika problem som måste hanteras. Ett sådant är att valpar i djurparker normalt föds flera veckor senare än de i naturen. Åldersskillnaden mellan de utsatta valparna och deras nya ”kullsyskon” bör enligt Naturvårdsverket vara högst en vecka. Vi har svårt att se någon enkel och snabb lösning på det problemet. Vi vet ännu inte om det kommer att födas några vargvalpar i svenska djurparker redan nästa vår som lämpar sig för utsättning Även om så skulle bli fallet bedömer vi det som osannolikt att en utsättning kan ske så snabbt. Våra erfarenheter från utsättningsprogram för andra arter visar, att det oftast tar flera år att prova sig fram till en fungerande metod. Pressmedelandet som pdf >> Kontaktpersoner SDF: Mats Höggren, ordförande 070/5582796 Thomas Lind, konsulent 070/3100382
Svenska Djurparksföreningsens yttrande över remiss om genetisk förstärkning av vargstammen i Sverige (8 november 2010).png "Vargvalp, foto Thomas Lind") Syftet med de presenterade åtgärdsförslagen är att öka den genetiska variationen i den svenska vargstammen. Att som övergripande mål ange 20 ”nya individer” över en femårsperiod ger dock en tämligen vag uppfattning om vilken heterozygotigrad som eftersträvas. Idealt skulle dessa 20 nya djur vara helt obesläktade med varandra, vilket i praktiken dock får anses som en alltför orealistisk målsättning. Det är därför viktigt att i möjligaste mån kvantifiera den långsiktiga effekten av respektive förslag, eller kombination av förslag, med syfte att maximera den genetiska utväxlingen. De övervägda alternativen bör således kompletteras med sårbarhetsanalys och populationsgenetisk analys, avseende framtida gendiversitet, mean kinship och effektiv populationsstorlek. Det finns i Sverige utmärkt populationsgenetisk kompetens att tillgå och analysverktyg i form av programvara för populationsskötsel används rutinmässigt inom bl.a. djurparksbranschens avelsprogram. Tack vare att Skandulv kartlagt pedigreen för det vilda vargbeståndet kan dessa stamboksbaserade program med fördel appliceras. Läs SDF´s yttrande» |
