Snöleopard
Snöleoparden är ett av världens mest mytomspunna och hemlighetsfulla rovdjur och har funnits i bergstrakterna i Centralasien i tusentals år. Idag hotas snöleoparden av många faror och minskar snabbt i antal – idag återstår bara ca 3500. Den illegala handeln med skinn och ben är ett av de största hoten, men även förlorade utbredningsområden (minskat med 40 %) till förmån för boskapsmark är ett stort hot. För att kunna rädda snöleoparden behövs ett omfattande och långvarigt bevarandearbete. Idag finns väldigt lite information, t ex om födsel intervaller, ungars överlevnad, dödlighet bland vuxna eller hur spridningen ser ut av vilda snöleoparder. Kolmårdens Insamlingsstiftelse samarbetar därför med Panthera och Snow Leopard Trust med ett projekt i Mongoliet (södra Gobiöknen), där ca 25 % av den totala vilda populationen av snöleoparder finns. Genom att fånga in och förse flera snöleoparder under flera generationer med små, lätta GPS sändare med satellituppkoppling kommer man att få ökad kunskap och svar på många frågor. Kameror sätts upp på stigar som man vet att snöleoparder använder. På så sätt kan man också identifiera olika individer på bild. Läs mer» Lejon Det uppsplittrade utbredningsområdet för lejon finns idag huvudsakligen i Afrika söder om Sahara där det främst är koncentrerat till nationalparker och reservat. I Västafrika uppskattas antalet lejon till mindre än 1000 individer och i Nigeria till mindre än 200.
När de naturliga livsmiljöerna försvinner tvingas många djurarter att leva i splittrade populationer där rörlighet och utbyte av gener mellan olika populationer försvåras eller till och med omöjliggörs. Beträffande djur som lejon finns det därför ett behov av att kartlägga populationsstorlekar och genetisk variation för att på så vis försöka få stöd för de bevarandeåtgärder som bör vidtas. Kolmårdens Insamlingsstiftelse stöder A.P. Leventis Ornithological Research Institute, som studerar lejonen i Nigeria. Information och spillning från lejonen samlas in för att analyseras av ett forskarlag i Lund Den första delen av denna studie har genomförts i Yankari Game Reserve, i nordöstra Nigeria som är ett av de mest betydelsefulla skyddade områdena i Nigeria. Projektet har ett brett fokus och för att bestämma populationsstorleken används direkta observationer, automatiska kameror, lejons individuella morrhårsmönster från fotografier och, kanske framför allt, DNA från spillning. Läs mer» Grevyzebra Kolmårdens Insamlingsstiftelse samarbetar med Marwell Wildlife och deras arbete i Kenya för att bevara grevyzebran (Equus grevyi). Grevyzebran är den mest hotade av de tre zebraarterna. Idag finns endast 2.200 kvar i Kenya och ett hundratal i Etiopien. Grevyzebran hotas framförallt av tjuvjakt för köttets skull och konkurens om betet med tamboskap. Mjältbrand och andra sjukdomar bidrar också till artens tillbakagång. Sedan 1996 klassas grevyzebran som hotad med risk för utrotning av naturvårdsunionen IUCN. Det är viktigt att fastställa zebrornas utbredningsområde samt var de har sina födelseplatser och vandringsleder. Sedan några pågår därför ett projekt i Kenya där zebror förses med GSM-sändarhalsband. De flesta födslar sker under regnperioden när betet är bra och det är gott om vatten. Om regnen uteblir får zebrorna det mycket svårt och måste då vandra långa sträckor för att finna vatten. Tack vare sändarhalsbanden kan man identifiera de vandringsleder längs floderna som de använder. Sändarhalsbanden är också till nytta för att kunna studera livscykeln hos stona. För att kunna sätta på ett sändarhalsband på zebrorna måste de först sövas - ett arbete som både är kostsamt och inte alltid så lätt. För att lokalisera och komma nära zebrorna används helikopter och en veterinär som söver djuren måste också finnas tillhands. För att arbetet ska kunna fortlöpa utan hinder, finansierar Kolmårdens Insamlingsstiftelse kostnaderna för veterinär med bedövningsutrustning samt helikoptertid. Läs mer» |
|
Afrikansk vildhund
Från att ha varit vanligt förekommande i stora delar av Afrika för hundra år sedan, med omkring 500 000 individer, finns i dag endast ca 3 000 afrikanska vildhundar kvar i naturen. Kolmårdens Insamlingsstiftelse samarbetar med Painted Dog Conservation Project i Hwange National Park i Zimbabwe och har hjälpt till att finansierar bl a ett rehabiliteringscenter. Här tar man hand om vildhundar som fastnat i tjuvjägarnas snaror samt skadats i trafiken. Om skadorna inte är för allvarliga förses hundarna efter avslutad behandling med sändare så att viltforskarna kan följa dem då de åter släpps fria. Av stålsnarorna som vakterna hittar gör lokalbefolkningen konstverk av, dessa säljs sedan till turister. Kolmården köper också in konstverken som sedan säljs i våra souvenirbutiker. Pengarna går tillbaka till lokalbefolkningen. Under åren 2005-2010 har Kolmården bidragit med ca 325.000:- för uppbyggnaden och driften av rehabiliteringscentret, 2010 byggdes rehabiliteringscentret ut med en veterinärklinik så att skadade hundar snabbare kan få akutvård, här finns även nu ett laboratorium för provtagning. Veterinärkliniken fungera också som kontor för personalen och som reception för besökare. Under 2011 bidrar Kolmårdens Insamlingsstiftelse med ytterligare 41 000:- till ett frysrum att lagra blodprover i och ett kylrum för foderkött. Läs mer» Dhole Dholen är utrotningshotad och idag återstår förmodligen färre än 2 500 individer i Indien och Sydostasien. Den hotas bl a av skogsskövling, som minskar artens möjliga levnadsområde och av att många av dess bytesdjur minskar i antal. Av rädsla för att de ska ta tamboskap dödas de dessutom av människor, t ex vid förgiftade åtlar. Kolmårdens Insamlingsstiftelse stöder under 2011 ett forskningsprojekt om dhole i Nam Et-Phou Louey-området i Laos. I forskarnas arbete ingår bl a att samla in och undersöka dholebajs för att ta reda på hur stor populationen är, i vilka delar av området djuren rör sig och vilka bytesdjur de tar. Man vill också ta reda på hur samspelet med andra rovdjur, t ex tigrar ser ut. Konkurrerar de om samma bytesdjur? En annan viktigt del av projektet är att involvera och utbilda lokalbefolkningen. Genom att ge tips och råd om hur tamdjur bäst skyddas från dholeangrepp hoppas forskarna kunna minska konflikten mellan människa och djur, vilket är mycket betydelsefullt för att kunna skydda och bevara arten. Läs mer» |
