Övergivna djurungar?

​

Varje vår och försommar brukar djurungar påträffas i markerna av människor, som bryr sig men ofta saknar nödvändiga kunskaper. Detta leder till att tusental djurungar varje år dör genom missriktad djurvänlighet efter några få dagar med felaktig föda eller behandling.

Detta sker trots att vi har en lagstiftning som förbjuder att man tar vilda djur under deras fredningstid och förbjuder hållandet av vilda djur i mer än 48 timmar. Agerandet styrs för det mesta av medkänsla och viljan att göra en insats, men leder till ett utdraget lidande för djurungen.

​

Alla bör känna till:

• att djurungar mycket sällan är övergivna.

• att djurungar sköts bäst av sina egna föräldrar och därför inte får tas in i onödan.

• att uppfödning av djurungar hos privatpersoner är förbjudet och omfattar mycket omedvetet djurplågeri.

• att de som rehabiliterar skadat vilt och övergivna djurungar har nog med att ta hand om skadade och ”på riktigt” övergivna djurungar

• att rehabiliterare lyckas bäst om ungarna inte först har behandlats av upphittaren.

• att innan ungen tas hem bör alltid viltrehabiliterare kontaktas.

​

Teorin att djur inte tar tillbaka ungar, som rörts av människa, är inte sann. Undantag kan finnas då däggdjursmödrar skräms bort ifrån alldeles nyfödda ungar och dessa berörs eller flyttas. Ungar som redan etablerat ett förhållande till sin mamma lämnas naturligtvis inte om de luktar människa eller rovdjur. Hon känner igen dem inte bara på doften utan även på läte och utseende. Det är bara längden på vistelsen hos människor, som kan störa detta förhållande. Fåglar har överhuvudtaget inga problem med att acceptera sina ungar efter mänsklig beröring.

Ungar av hare, rådjur, ekorre och ugglor, som insamlats kan återföras till naturen, men att de då bör placeras på den plats där de först påträffades.

Rovfåglar, ugglor och tättingar adopterar gärna boungar av den egna arten. Det är dock bara ett fåtal arter som tar hand om andra ungar än de egna. Naturligtvis kan inte boungar läggas i vilket bo som helst av den egna arten. Ungarna måste vara i god vigör och aktivt tiggande innan de läggs ut i lämpligt bo. Nedkylda och inaktiva ungar stimulerar inte till matning och dör snart.

Dödligheten är som störst hos alla vilda djur under deras första levnadsmånader. Det är naturligt!

​

Läs mer på KFV>>(Katastrofhjälp - Fåglar och Vilt)

​